Någon dag sedan när vi var på promenad genom Ban Amphur, satt vi oss på en bänk och vilade. Det visade sig att det var en liten hårfrisering.  Ulla tog mod till sig och frågade om klippning. Frissan kunde inte ett ord engelska men med teckenspråk gick det att ungefärligt göra sig förstådd. Så Ulla fick håret klippt för den facila summan av 50 Bath(10 kr) och resultatet blev bra som framgår av bilderna nedan.

Häromdagen kom jag i samtal med en Thailändare och vi jämförde vår solbränna. Vi konstaterade att jag nu är så brun att jag har exakt samma färg som de flesta Thailändare. Jag skojade och sa att nu behöver jag bara färga håret svart så kan jag ge mej ut för att vara en Thailändare. Inte en chans returnerade Thailändaren, du och andra européer har så stora och kraftigt utstående näsor. Där fick jag.

Igår var vi på Big C och handlade. På vägen tillbaka vid 19-tiden steg vi av vid infarten till Pinackle Resort. Vi fick promenera ca 1 km för att komma dit och gick sedan vidare förbi Fishermans. I området där, vid hamnområdet som skär av Jomtien Beach mitt på, finns massor av små hotell och mysiga restauranter. Vi valde en relativt nyöppnad och fick en jättegod middag i en mysig miljö 3 m från vattenbrynet. När vi ätit färdigt ville Ulla att vi skulle ta oss upp på stora vägen igen och ta en flakbil hem. Jag valde dock ett annat alternativ trots Ullas protester, nämligen att gå längs stranden. Vi hade glömt våra ficklampor, så tidvis var det näst intill becksvart. Det var dock lågvatten så det inte alltför svårt att gå den 3 km långa sträckan hem till Ocean Marina. Det brev en fascinerande promenad.